Psykologi är läran om psyket. Teorierna om psyket är många och skiftande. En del tankar bygger på användningen av statistiska metoder, andra på studier av sig själv. Jag använder introspektion.

Tankar om psykologi.

Det finns de som påstår att medvetandet är en del av psyket. Det är grundligt fel. Medvetandet tränger igenom kropp, psyke och ande, det tillhör inte jaget utan meta-jaget eller observatören. Men medvetandet är alltså förknippat med psyket till en del.
   Ett begrepp inom psykologi är upprepningstvång. Det innebär att en människa är dömd att upprepa sina (osunda) handlingar. Det finns inget upprepningstvång, det finns bara processer som blivit vanor, automatiska och omedvetna.

Om jaget

Ett jag består av kropp, psyke och ande. Psyket byggs av känslor, tankar och vilja. Kognitiv beteendeterapi har oförtjänt gott rykte. Man är inriktad på tankarna, men deras betydelse överdrivs grovt. Det är viljan som har störst styrande effekt på människan. Det har de moderna tänkarna i psykologi blundat för.
   Varje psykisk process inleds med kontakt via kroppen. Känslorna i psyket aktiveras sedan. Kondenserade känslor kallas tankar. Kondenserade tankar kallas vilja. Det är uppbyggnadsfasen. När denna genomförts kan processen användas i motsatt riktning, man kan utgå från viljan.

Om känslor och minnen

En populär åsikt är att känslorna finns i kroppen. Det är falskt. Känslorna finns i psyket. Att de känns i kroppen beror på att kroppen tolkar psyket.
   Varje medveten känsloupplevelse innebär samtidigt en omedveten upplevelse av motsatsen. Man vet inte vad varmt är utan att veta vad kallt är. För att lösgöra sin kärlek måste man samtidigt lösgöra sitt hat. Men men behöver inte leva ut hatet, bara vara medveten om det.
   En vanlig uppfattning är att minnena lagras i hjärnan. Det är fel. Ingen har ännu upptäckt hur det skulle kunna gå till. Minnena lagras inte i hjärnan, de lagras i medvetandet, och hjärnan används bara för att peka på minnena och tolka dem.

Om medvetandet

Vissa påstår att medvetandet föds i hjärnan. Att människan skulle skapa sitt medvetande själv är lika storhetsvansinnigt som tanken att jorden skulle vara universums centrum.. Man kan inte vara medveten utan hjärna, men den används bara för att tolka medvetandet. Medvetandet självt uppfyller hela kosmos.
   En människa kan definieras som någon som är medveten om medvetandet. Men ytterst få människor är det. Man är medveten om tankar eller känslor, inte om medvetandet självt. Skulle man vara det så kunde man beskriva medvetandets form och innehåll.