Varje händelse jag initierar utgår från min överordnade, och han har beordrat mig att lämna in en ”rapport” om tillslaget senast 31 augusti.

Problemet

Problemet började med att de kallade sig människor. Vi har målet att utrota all brottslighet, och att kalla sig människa fast man inte tillhör kretsen av styrande är ett oerhört grovt övertramp av rättsliga regler. Lagarna är etablerade för allas välmåga, även de utanför kretsen ska känna trygghet och harmoni. Hade vi levt på tiden innan känslor ansågs regelvidriga,så hade en våg av så kallad vrede sköljt genom eliten. Nu var analysen helt rationell och orderna klara, åtgärda brottet!
   Jag hatar ingen. beslutet att plåga och tortera individer utanför kretsen av oss som styr har helt sin grund i förnuftsskäl och strävar inte att vara ett nöje för utövaren, utan har som mål att åstadkomma ordning och begriplighet i samhället. Inriktningen är tydlig, samhället ska förvandlas till ett paradis genom tålmodigt och långsiktigt arbete.

Kollega

Jag hade just avslutat första fasen i min karriär och hade befriats från omaket att ha kontakt med de andra. Vi var två på avdelningen och i den mån det ansågs lämpligt att man ”känner” sin kollega, så hade vi kommunicerat ett flertal gånger. Vi skulle planera utrotandet av brottet.
   Kanske var vi tvilingsjälar, vi fick båda idén att den enklaste lösningen var att döda dem som använt begreppet människa om sig själva utan att ha tillstånd.
   Vi hade samma överordnade och presenterade förslaget i en skriftlig rapport och fick i ledningens vecko-pm veta att förslaget etablerats på högsta nivå i institutet.

Upplösning

Jag var inte mogen för framgången, jag utövade fantasier och inbillade mig nå stora framgångar i kampen för position i institutet. Den psykiska apparaten hos min kollega var för skör för framgången. Han avslöjade sig, han sa:
   ”Då måste vi säga till dem så de kan sätta sig i skydd!”
   Uttalandet föreföll obegripligt, men genom programmet i inlärning av logiska strukturer i institutets introduktionskurs generaliserade jag kollegans uttalande och begrep att han hade otillbörlig kontakt med fienden.
   Jag var tvungen att avslöja förhållandena, men vi var ju kollegor för att vi skulle kontrollera varandra. Jag var tvungen att uttrycka farhågorna för min överordnade, men detta skulle upptäckas av min kollega. Dessutom var organisationen hemlig så jag visste inte min överordnades personnummer.
   Jag skickade ett anonymt brev till institutet med anmälan.
   Efter två dagar öppnades dörren till vårt kontor och polisens specialstyrka stormade in. Min kollega infångades. Chefen för gruppen steg fram till mig och sa:
   ”Jag gratulerar! Nu är din karriär säkrad.”
Han avslöjade fakta som bara är kända i hierarkins högre nivåer. Vid inträdet i institutet installeras en mikrofon i hjärnan på den antagne så både tankar och uttryckta verbala meddelanden avlyssnas av säkerhetspolis.
   Min kollega blev nyckeln i det lås som satt på dörren till brottslingarnas rum. De infångades och behandlades med fasthet.

Epilog

I ett välordnat samhälle tillåts ingen slump. Varje händelse ska vara noga utarbetad innan den genomförs, hade det ansetts lämpligt hade jag uttryckt tacksamhet för tillvarons rationalitet, nu uttrycker jag bara hur väl visdomen i systemet överensstämmer med samhällets estetiska teori.

.

Tra la la
min chef är så bra!
Jag lyder var dag,
hans ord är min lag.
Order att tyda,
order att lyda,
han vill ju så väl.
Min akilleshäl
är att jag tänker,
smider jag ränker
har jag den riktiga tågan?
Är jag lojal,
är min lydnad total?