I den mån Posten fortfarande finns så utstår den kritik. Varje organisation får finna sig i att då och då kritiseras. Detta utvecklar. Men när i stort sett alla yttranden, som i Postens fall, är negativa sprider sig en stämning av hopplöshet. Nu finns i alla fall två positiva händelser att rapportera.

Överraskning 1

Överraskning 2

Reklam hittar alltid fram. Häromdagen blev jag förvånad. När bunten av reklam damp ner i brevinkastet kontrollerade jag adresserna noga som alltid. Jag blev nästan chockad, jag hade inte fått grannens post.
   Sinnesrörelsen blev så stark att jag sökte reda på Postens telefonnummer och uthärdade telefonkön. Väntan fick lön. Jag fick veta att Posten nu hade anställt en postijon som kunde läsa.

Filatelismen

Som frimärkssamlare har jag slutat att köpa nyutgivna svenska frimärken. Det ges ut för många. Syftet är bara att pungslå samlarna och ge girigheten ett ansikte.
   Förr hade svenska frimärken gott rykte för sin konstnärliga utformning. Nu ligger ett förslag på Poststyrelsen sammanträdesbord att all verksamhet, också frimärkenas utformning, ska finnas på samma nivå. Så nu vill man byta ut bilderna av kungen mot porträtt av Åsa-Nisse.

Posten och pengarna

Svenska posten har gått ihop med den danska. Då dög inte gamla logotyper och identifierare. Jag noterar att postiljonerna numera kör blå bilar, också lasbilarna är blåa. I stället för att använda det gamla materialet tills det är uttjänt har man satsat på nytt. Posten har ekonomiska besvär, men slösar samtidigt. Det går naturligtvis att förstå, för som en postdirektör i Västsverige sa:
   ”Det är inte MINA pengar vi använder.”