En författare kastas mellan tankar på sin uselhet och fantasier om sin storhet som skribent.
   Jag kan inte skriva.

Att kunna skriva

En text är en mötesplats, själva den fysiska kontakten mellan läsaren och författaren. Att en text fungerar innebär att kontakten fungerar. Texten är läsbar.
   Ingen investerar tid eller kraft i att läsa en text som är läsbar, den måste vara läsvärd också.

Läsvärda texter

Männisskans första behov är överlevnad. Där livet finns vill det utvecklas. En text är läsvärd om den hjälper till att utveckla läsaren. Framstegens mål är balans. En text utvecklar om deen bidrar till balans i läsarens tillvaro.

Min historia

Vi skrev säkert uppsatser i grundskolan, men jag kommer inte ihåg någon av dem, jag minns bara veckoproven i rättstavning. En text med stavfel gör mig rasande. Läsrytmen bryts när ett ord plötsligt avviker från det rätta.
   Vi skrev på gymnasiiet. Ofta referat. Min lärarinna sa inför klassen att jag kan skriva, jag borde ha lyssnatt på henne och inriktat mig på en framtid med papper och penna.
   På tekniska högskolan producerade jag kanske någon rapport, men inget konstnärligt.

Ånger

Jag kan inte skriva! Jag började alltför sent för att kunna lära mig. Jag skulle ha lyssnat på min lärarinna i gymnasiet och inriktat mig på skribentens bana. Som tekniker har jag lärt mig logik, men inte förmågan att skapa text. Varför lydde jag inte min innersta vilja?

Vardag

Författandet är viktigt, det utvecklar mig. Jag kan inte skriva, allt jag förmår är att öva, att varje dag ta fram block och penna, och anteckna något ord. En dag kanske jag slår upp mitt block och hittar en egen text som jag är nöjd med. Tänk att få säga: Jag kan.