Artikel

Ondska är onödigt lidande. Eftersom Buddha gick in i nirvana, så visade han att allt lidande i själva verket är onödigt. Därför är ondskan och lidandet egentligen samma sak.

Språklig slutsats

Språkligt sett är det samma sak att känna smärta och att ha ont. Så vi drar slutsatsen att smärta skapar det onda. Aggressivitet sticker och skär, och är smärtans upphov. Sedan är vrede den aggressiva känslan. Det understryks också av språket, för vi menar ju att vara ond och vara arg betyder samma sak.

Brott

Med ett brott menar vi att vi lever ut våra aggressiva sidor. Eftersom det svarta egentligen är vrede, så frågar vi om kulturella verk som texter och bilder kan främja brott. Naturligtvis, men vi konstaterar samtidigt att vi måste försvara oss ibland, och då besvarar kriminella handlingar med kriminella.

Strategi

Vi bör handla så att resultatet av vad vi gör skapar minimalt lidande. Paradoxalt nog kan godhet totalt sett skapa mer lidande än strid. Därför skapar radikal pacifism ibland mer smärta än handlingar som är avsedda att plåga, och pacifisten måste ta ansvar för sin inställning.

Konstens ondska

Texter och andra kulturella verk skapar vrede eller positiva känslor. Ibland är det befogat att vara aggressiv, men bara om den totala smärtan blir mindre än om vi handlar positivt. Satir skapar vrede, men kan användas om vi utvecklas positivt mot det långsiktiga målet.

Konstnärens plåga

Det onda kan vara befogat, men smärta är smärta. Som vuxna måste vi alla ta ansvar för vad vi skapar. Således måste också konstnären ta ansvar för vad hen är upphov till. Detta innebär att känna den smärta hen är källan till. Kanske är det ett naturligt moment i kulturen, för vi ser ofta konstnärer som lidande människor.

Vad är kultur, på Wikipedia
Till mer kultur av Skalla-Grim

Skalla-Grims tankar om grunderna i kulturen