Kiultur är skapande. En kulturutövare behöver naturligtvis pengar för att leva och kunna skapa, men utövaren åstadkommer inte automatiskt dubbelt så bra konst om inkomsten tvåfaldigas. Dagens kulturvärld genomsyras i alltför hög grad av jakten på pengar.

Grunden till kulturens ohälsa är kravet på att verksamheten ska kunna mätas med ingenjörsmässig precision, och måttstocken heter pengar.

Utövarna är allmänhetens tjänare, de går före och fångar upp strömningarna i det gemensamma medvetandet, och delger publiken insikterna. Det bör stödjas av alla samhällskrafter, företag och stat, föreningar och privatpersoner. Att uppleva kultur är att se framtiden.

För att bota kulturens sjukdom måste koncentrationen på pengar minska. Konstnärer måste få göra vad de vill och samtidigt veta att de har medel till överlevnad.

Om samhället behöver plogbillar så måste de garanteras skälig inkomst för att kunna koncentrera sig på uppgiften, att delge allmänheten tecknen från det gemensamma medvetandets djupare skikt. Men ur vilken plånbok ska pengarna tas, privata eller offentliga, och vilken läkare ska kurera kulturens sjukdom?