Stora problem i kulturen visar på problem för hela samhället. Men problemen kan åtgärdas, och sjukdomen botas

Artikel

Då vi antar att människan strävar efter status så måste vi fråga oss vad den innebär. Status bestäms av vilka grupper vi tillhör. Därför kan vad som helst vara av värde. För en del skattas kulturellt skapande högt, kanske som det högsta, men det finns också stora problem i kulturen.

Kulturens roll

Vad kultur är och innebär har generationer av filosofer diskuterat, men vi kan påstå att bara människan har den. Därför är den ett tecken på mänsklighet, och eftersom samhällets och världens utveckling bör genomsyras av just mänsklighet, så är kultur plogbillen.

Utvecklingens front

Att konstnären är en frontfigur är inte ett hastigt uppbyggt luftslott, utan tesen har stöd i kunnigas tankar och analyser. Så påstod den amerikanske psykologen och författaren Rollo May i sin bok “Kärlek och vilja” att två grupper, de sjuka och konstnärerna, var de första att höra utvecklingens signaler. Så vi kan göra oss en bild, och se hur det nya först bildas i de undermedvetna djupen. Sedan flyter det mot ytan där de sjuka och konstutövarna står i strömmen. Därför antar vi att patienterna tar emot de negativa aspekterna av utvecklingen, och konstnären ser de positiva sidorna av den.

Två definitioner

Vi menar olika saker med kultur. Först står ordet för konstnärlig odling, även om uttrycket är svårt att se jordnära. Litteratur, konst och musik är i alla fall vanliga exempel. För det andra kan vi mena de mönster som vi verkar i och sprider som sociala varelser.

Thomas ab Aquino och liv

Filosofin försöker reda ut en bestämning av vad estetisk kultur är. Eftersom de flesta önskar att den ska vara levande är ordet liv möjligt att använda som hjälpmedel och vägvisare. Då filosofen Thomas av Aquino gjorde en modell av det levande kan vi använda hans tankar, och han såg fyra nivåer. Först stenar som helt enkelt finns. Sedan växter som växer och djur som rör sig, och till slut människor som tänker.

Hur kulturen uppstår

Om vi använder gestalterna i Thomas av Aquinos modell kan vi förklara ordet kultur utifrån hur den uppstår. Vi kan forma stenar, odla växter, och föda upp djur. Människans roll är att tänka. Eftersom tanken bakom en skapelse är meningen med den gör människan konstverket meningsfullt. Vanligen definierar vi kultur som odling, men ser att vi kan bestämma meningsfull kultur som det vi formar, odlar och föder upp. Skapande är liv. Men det finns stora problem i kulturen.

Naturen som primär källa

Ordet fält är visserligen en aning abstrakt, men vi kan se skapandet som ett fält med en källa, och kulturens ursprung heter natur. En älv är natur. Om vi dämmer den så skapar vi kultur. Vi behöver alltså en levande och frisk natur för att också det kreativa området ska vara sunt. Datortekniker påstår ju att den som stoppar in skräp i ett system får ut ett resultat på samma låga nivå.

Problem i miljön

Hur ska vi hantera naturen som källa? Tyvärr sätter många likhetstecken mellan natur och miljö. Men om vi ser oss omgivna av en serie koncentriska gränser, så är miljön helt enkelt de yttersta zonen som vi innesluter oss i. Den består av både natur och kultur. Då miljöproblemen är akuta störs också de delar den är uppbyggd av.

Stora problem i kulturen

Varför är då miljön så viktig? När vi söker kontakt rör vi oss utifrån och in mot den vi vill nå. Därför är miljön den första zonen vi går in i när vi vill nå en annan människa, så störningar i miljön skapar också störningar i kontakterna. Eftersom ett konstverk är rummet i vilket kontakten mellan betraktare och konstnär sker skapar miljöproblemen också svårigheter och stora problem i kulturen.

Kärlek är räddningen

Vi hanterar kontakt med hjälp av två grundkrafter, kärlek och aggressivitet. Medan kärlek tänder kontakt och förenar så släcker aggressivitet den och särskiljer. Redan den grekiske försokratiske filosofen Empedlokes observerade dessa tillvarons två grundelement. Den haltande konstvärlden i dag visar på att samhället har störda kontakter, och att vi i första hand styr världen med aggressivitet. Räddningen för miljön, och därmed kulturen är aggressivitetens motsats, kärleken.

Att bidra till utvecklingen

Varje vuxen människa ska ta ansvar för sitt livsområde, och den fullvuxne för samhället. Men vi behöver inte engagera oss i partipolitiken för att göra vår plikt, utan kulturmänniskan kan agera som hon bör genom att förändra och anpassa sitt skapande. Hon kan sprida kärlek. Genom att sprida medkänsla, omtänksamhet och välvilja med sitt verk arbetar hon för en omvandling från aggressivitetens till kärlekens värld, På så sätt bidrar hon till att kulturen står som utvecklingens verkligen väl fungerande front.

Kärlekens yttringar

Hur yttrar sig kärleksfullheten i konstnärens skapelse? Vi delar känslan kärlek i två komponenter så att den känns varm och smakar sött. Psykologerna säger att värme är det första vi undersöker hos en ny bekantskap. Det borde gälla både personer och skapade verk. Betraktaren ska också känna att konsten smakar sött. “Vacker” är en synonym till “söt”, så vi upplever en skapelse som fylld av vänlighet och kärlek om den är varm och vacker.

Lovord som tack

Om skaparens konstnärliga verk genomsyras av kärlek så är den ett filter. När strömmen från det djupt omedvetna passerar genom skapelsen färgar den av sig så att vi ser det nya positivt. Sorg är visserligen en naturlig del av människans liv, men det är glädjen som ger kraft för förändring och framsteg. Om konstnären skapar utifrån kärlek i sitt hjärta lämnar hon ett bidrag till en bättre värld, och kostnaden är låg. Tvärtom får hon en intäkt i form av lovord och tack.

Stå upp för kulturen!

Konsten skapar upplevelser, men den finns inte bara för att vi ska njuta av det vackra som individer. Verken är dessutom de filter som förvandlar utvecklingens osäkerhet och ångest till en positiv kraft för alla. Med kärlek suddas stora problem i kulturen, så den verkligen fyller sin uppgift som utvecklingens medmänskliga plogbill.

Vad är kultur, på Wikipedia
Till mer kultur av Skalla-Grim