Alla mår bra av att ha en hobby. Förr var frimärkssamlandet mer utbrett än det är idag, men det finns ännu de som samlar. Det finns så många frimärken att den som skapar ett album måste välja samlarområde.

Samlarområden

Min historia

Jag började samla frimärken i Långshyttan, en liten bruksort i Dalarna. Alla pojkar höll på med hobbyn. I albumet fäste jag märkena med Björnklister, något som egentligen förstör dem. Som tur var ägde jag inga värdefulla rariteter.
   Samlandet fortsatte i Skultuna utanför Västerås. Skolpojkarna fick märken uppsatta i urvalshäften från England. Speciellt populära att köpa var de stora frimärkena.
   Det följde en paus i samlandet under mina högskolestudier.
   I Alvesta tog jag upp frimärkshobbyn igen. Jag inriktade mig på svenska utgåvor, men kände mig nöjd med vad jag hade efter en tid. I stället intresserade jag mig för natur och kultur, men området var för stort och det gavs ut stora mängder märken i ren spekulation.
   Då funderade jag och hittade min egen metod.

Så kan man samla frimärken

En utgåva har en bild, den kan man associera till yttre händelser, till saker som inträffat i privatlivet. Det svenska frimärket med bandyspelare kan man till exempel förknippa med en bandymatch som man varit åskådare på. På så sätt kan frimärkena associeras till händelser under livsresan. De är ett slags fotografier, och en kollektion blir ett slags minnesalbum, speciellt om man anstränger sig lite och skriver en kort text som beskriver meningen med frimärket.