Skalla-Gri skriver
—Musikminne—
Bengt Tomas målar
—Frihet 12—
Salvador diktar
—I God Ton—
—Musikminne—
Bengt Tomas målar
—Frihet 12—
Salvador diktar
—I God Ton—
Musikminne
Då bodde jag i södra Dalarna, i Långshyttan, den lilla orten med det stora järnbruket. Platsen lever ännu i mig som De Varma Mödrarnas by.
Jag gick ännu i pojkbyxor och hade just fått tillåtelse att cykla till skolan, den som börjat tredje klass slapp att gå till undervisningen.
Vi pojkar boxades gärna på rasterna, vi var hårda som cementplattor. Då kom påbudet uppifrån. Alla tredjeklassare skulle lära sig spela blockflöjt. Hårdföra pojkmän som antagligen skulle jobba med järn tvingades blåsa i ynkliga träpipor!
Efter det låg flöjtspelandet bortglömt många år innan jag fick infallet att köpa ett instrument på nästan bortglömda Carlezons i Växjö, jag tog bussen hem till Alvesta med en välsvarvad flöjt made in DDR.
När jag efter några års träning talade om för Sam Larsson att jag lekte med en blockflöjt, bestämde han att jag skulle hålla en koncert, och jag hann inte tacka nej.
SPFs årsmötesordförande avslutade förhandlingarna och festkommiten dukade fram kaffekoppar och toscakaka.. Då klingade den ordinarie ordföranden med teskeden i koppen och meddelade att man skulle få lyssna till musik till kaffet. Jag hade inte varit så nervös sedan min allra första date.
Jag inledde med en försiktig version av En Sjöman Älskar havets våg, applåderna blev artiga. Jag hade fått luft i lungorna och vågade Med En Enkel Tulipan På Bemärkelsedan, efter stycket reste sig Ansgar E och ropade bravo. Linda P grät, inte för att hon vält kaffekoppen i uppståndelsen, men det mumlades att hon just fyllt hundra år och att mitt stycke var en hyllning direkt ur årsmötets hjärta.
Jag torkade av handflatorna på byxbenen och ville fortsätta. Då brakade det till vid ytterdörren, en hel trupp trampade in. Ledaren höll upp ett ID-kort framför sig och röt:
”Från STIM”.
Det hade kommit till hans kännedom att vi inte betalt någon avgift för evenemanget.
”Musik betalar man för”, röt ledaren. ” Hur många toner har du spelat?
Och när jag inte visste konfiskerade han mina notblad. Agenterna vände sedan mot utgången, ledaren vände sig innan de gick ut och sa:
”Musik är aldrig gratis”
Bengt Tomas FRIHET 12
Mina akvareller har kallats musik. (Tack M.)
↑
↓
I god ton
Så säger pakten
jag är ingenting,
tingeling
tra la la.
*
Då säger tanken
det är väl fanken,
jag är utan sting,
tingeling
tra la la.
*
Nå säger hjärnan
kunde va stjärnan,
jag är kanske ding,
tingeling
tra la la.