30 Nr.30
Du är trafikpolisen i mitt liv.
Med vana gester ger du känslor lov
att fritt beträda sinnets gatunät
och alla bilar kör med tända lyktor.
Med uniformens knappsats putsad blank
och tankarnas maskinpark trimmad slank
bevakar du att ordning styr min dag.
Din hand förstärker jämt mitt svaga jag,
din styrka ger mig styrka orka yrka
på rätten att få få kontakt med livet,
förmåga våga viga kraft i varat,
att bara fara utan fara till
de mål som mil på mil av trånga gränser
har skiljt mig från, du är oändlighet!
Poetens ord är svaga, kan de tvaga
den bild du visat mig av världen ren?
Bittida eller sent jag måste ranta
i ordens vilda skog att återfinna
det jag förlorade och önskar vinna
tillbaka. Du ljus på skogens mörka stig
så stig du fram och kom till kamp för lycka
och smycka världen skön med det jag älskar.
Ditt du!!! Ju mer du finns ju mera vinns
ju mera hinns beses, beskådas skönt,
din varelse gör hela resan lönt.
Poetens ord är alltför svaga att
beskriva dig, ditt stora väsens kropp,
hur fast du reser dig och skänker hopp
till alla oss som gråter övergivet
men styrs av dina steg tillbaks till livet.

Ljuduppspelning

Dikten valsade runt bland förlagen i samlingen 30 men blev aldrig utgiven. Den lästes upp på uppläsningssidan (nerlagd)