Dikter kan vara av tre typer, bundna, oschematiska eller fria.
   Den bundna versen utformas enligt förutbestämda regler. En haiku är kanske den till formen enklaste bundna verstypen.

Bunden vers

Bunden vers styrs av olika typer av regler. Många bestämmer diktens musikaliska utformning och ger ett mönster för hur ordens betoningar ska fördelas. Andra regler kan föreskriva hur associationer skapas i verken, man kan använda ordens likheter, rim, eller olikheter. En haiku styrs av en speciell form av lag.

Haikuns form

Dikten kommer ursprungligen från Japan. Det japanska spräket har en annan struktur än vårt. Man använder onji, teckenljud. Ett sådant är ofta kortare än stavelserna i våra ord, men vi har valt att definiera en haiku genom räkning av stavelser.
   Dikten består av tre rader. Den första raden ska innehålla fem stavelser, den andra sju och den tredje fem.
   Dikten innehåller traditionellt en hänvisning till en årstid. Så kan ett par vita långkalsonger peka på vinter, en burk solskydd kan signalera sommar.
   I dikterna förekommer att författaren inleder en scen, men abrupt byter sätt att se. Hen vill skapa en överraskning, ett moment som öppnar ögonen på läsaren.
   Rytm och pauser anses också viktiga.

Anpassning

Språkets struktur gör att japansk haiku är mer komprimerad än vår. För att efterlikna orginalen kan man bryta mot reglerna. En dikt kan bestå av två rader eller till och med en, antalet stavelser behöver inte överensstämma de föreskrivna. Begreppet tolkas olika av olika författare och styrs av målet med dikten, den är äkta om upplevelsen av eller känslan för den överensstämmer med orginalen.

Historia

Diktformen utvecklades i protest mot det den traditionella japanska poesin, fast begreppet haiku etablerades inte förrän i slutet av 1800-talet.Matsuo Bashõ är den kanske mest kände utövaren.
   Till Sverige kom diktformen först på 1950-talet.Tomas Tranströmer är en svensk utövare.